annabooktokyo -

Sovmorgon GUD SÅ SKÖNT !!!

Hej alla fina bloggläsare ;)

Idag onsdag är det första sovmorgonen sen vi kom hit för snart två veckor sen, och det var skööööönt ska ni veta :)

Även om allt här e nytt och spännande och vi har fått uppleva otroligt mycket kul, spännande, intressanta, och ännu flera knäppa och smått störda grejer.

Jag känner faktiskt att min hemlängtan börjar bli riktigt stark nu !!!

Jag är ju som bekant ( för dom flesta i alla fall ) en riktig känslomänniska och det har INTE varit lätt för mig på det här äventyret.

Jag har alltid tidigare varit lite rädd för att stöta mig med folk men nu känner jag HELT annorlunda, och det känns som en otrolig befrielse ska ni veta.

Andra människor har ju inga problem med att vara tex, sarkastiska eller lite små elaka mer eller mindre hela tiden.

Så varför skulle inte JAG få säga ifrån nån gång????

Jag märker på folk att så länge jag håller mig på "mattan" så e det okej men j........ar OM och NÄR jag öppnar munnen, ojojojojoj då skulle ni se!!!!

ALLA kan ha en dålig dag och bete sig dumt åt. Och det måste man kunna förlåta, inte sant?

MEN på allvar så verkar det som att när jag exploderar vilket inte händer såååå överdrivet ofta så blir man helt chockad och har svårt att ta det ????? Och det är ju helt stört ..... ska inte jag ha samma möjligheter att få tappa mitt ansikte ibland?

Jag är inte perfekt på något vis, MEN jag kan fan erkänna när JAG gjort fel eller överreagerat men det vill man inte se. Och att jag vågar att VISA ALLA MINA KÄNSLOR är något som jag bara blir stoltare och stoltare över. FY för att behöva spela teater för att inte visa om man är tex, rädd, nervös eller ledsen !!! Finns det något possitivt med att hålla en ytlig och enligt mig, falsk fasad ??? BARA för att man inte vågar visa sig svag eller att man har fel och brister !?!! ALLA människor har fel och brister, man måste bara kunna vara stark och erkänna det. Det tycker i alla fall jag och jag känner verkligen att den lilla klicken människor jag möter som är negativa och elaka och tycker en massa obetydliga saker om mig. VERKLIGEN inte är värda att diskutera nämnvärt mycket. MEN det känns viktigt att få bli mer tydlig med att man behöver inte älska ALLA eller bli älskad av alla för den delen med. Utan att säga ifrån när det känns nödvändigt.

Man får välja sina strider, för alla strider är inte VIKTIGA att vinna. Till vilket pris som helst !!!

Man får förbereda sig på en del spektakulära rubriker, tror jag som kommer att vara tryckta i SVART & VITT.

Och livet har ju såååååå mycket fler färger & nyanser så kom ihåg det är ni snälla.

Lev med kärlek i era hjärtan alla ni vackra, starka, ärliga & sårbara MÄNNISKOR !

Jag är sjukt trött på skenhelighet just nu och behöver verkligen den time out som vi idag har !!!

SÅ nu ska jag och Marie Picasso ska ut och shoppa till våra kära och oss själva med såklart ;) och så hoppas vi att vi hittar ett bra ställe där vi kan käka på. Det har ju varit så jobbigt för Marie som är vegeterian att hitta något som inte luktar och smakar fisk :(

PUSS från Anna.

2009-01-28 @ 07:12:20 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Marie Munther

Anna!

Kom ihåg en sak. Vad folk än säger om dig, vad det än skrivs om dig eller vad du än hör om dig, så är du perfekt precis som du är. Du är en människa som alla andra av kött och blod som är sårbar och har dina fel och brister som vem som helst. Ingen är felfri. Du är ovärdelig, värdefull och unik Anna.

Glöm aldrig bort min dikt "När man är känd räknas man inte som människa" Passar ganka bra nu i det du pratar om i ditt blogg inlägg tycker jag. Du får gärna lägga in den i din blogg om du vill. Kom ihåg att jag menar varenda ord i den.

Var rädd om dig där borta och försök att inte längta hem så mycket. Du fixar två veckor till. Du är just nu med om ditt kanske livs största äventyr. Ta vara på det och slösa inte en massa energi på att längta hem. Allt hemma finns kvar och väntar på dig tills du kommer. Men jag förstår att du saknar dina barn. Det gör man som mamma. Barnen finns kvar och de älskar dig lika mycket ändå fast du inte är hos dem nu. Ni är inte ifrån varandra för evigt.:)

Ha det gott stor kram Marie

PS: Läser din blogg varje dag.

När man är känd räknas man inte som människa!

Många människor ser dig bara på ytan

Många människor ser bara den de tror att du är

Många människor tycker inte om det dom ser.

Många människor vill inte se den du är

Många människor kan inte se den du är

Många människor förstår inte att det faktiskt finns en insida.

Jag vill att människor ska se den du verkligen är

Jag hoppas att jag kan se den du är

Jag försöker i alla fall att se den du är

Jag ser en människa

Du är en helt vanlig människa av kött och blod

Du är en helt vanlig skör människa

En människa med känslor som vem som helst

Du kan gråta

Du kan skratta

Du kan skrika

Du kan bli sårad

Du kan bli irriterad

Du kan bli sur

Du kan bli arg

Du kan bli rädd

Du kan bli glad

Alla känslor finns där hos dig också

Många människor tror

Att bara för att du är känd så är du inte mänsklig

Därför kan du behandlas precis hur som helst

Det känns som att många människor bara tycker:

Du som är känd kan väl inte ta åt dig

Du som är känd kan väl inte må dåligt

Du som är känd har väl inga känslor

Du som är känd har väl inget behov av att vara i fredag

Du som är känd behöver väl inget privatliv

Du som är känd ska väl tåla vad som helst

Du som är känd har väl inget liv.

Du ska inte behöva behandlas som skit bara för att du är känd

Du ska inte behöva ta emot vad som helst bara för att du är känd

Jag önskar verkligen att människor kunde se den du är

Kunde behandla dig som den du är

Kunde tycka om dig som den du är

Kunde bry sig om dig som den du är

En riktig människa

Du är faktiskt en människa.

2009-01-28 @ 13:02:11
URL: http://marisans.blogg.se/

Postat av: Marie Munther

En sak till...

Prata med de andra tjejerna om din hemlängtan. Jag lovar att de förstår för de längtar hem lika mycket som du. I alla fall gör Marie det som längtar efter sin kille och hund och säkert Regina också som nog längtar efter sin son. Även Sandra längtar säker efter sin familj. Får ni en stund över, sätter ner om prata om det, tala om vad ni känner, gråt tillsammans för att få lite utlopp för känslorna för man kan inte gå och bära allt inom sig hela tiden. Ni verkar ha det jobbigt allihopa med hemlängtan just nu vad jag märker i era bloggar. Kanske det hjälper att prata med varandra då så ni orkar två veckor till.

Ha det gott.

Stor kram igen

Marie

2009-01-28 @ 13:21:17
URL: http://marisans.blogg.se/

Postat av: ldaa

Jag håller med dig Anna!

2009-02-01 @ 13:27:42

Trackback